
Malte is a bit sleepy.
This crazy guy is Paul the Chef. Last Saturday was his last night in the kitchen at Zucchero. Look how insanely happy and stressed out he is! Were's the f*ckin' strawberries man!!?
I wish him loads of zen like peace in his new life in Tuscany.
Can you trust tangerines with this label on them? Narko? Tasted okay, but I felt a bit dizzy...
I en krönika i tisdagens City skrev Sakine Bahceci: "De flesta är överens om att USA inte ska smita i dagsläget! Det riktigt ruggiga är att färre dör i dagens kaotiska Irak, än vad det gjorde i genomsnitt under Saddams mer än 30 år vid makten. Stryk under nu. Tre miljoner människor, 100 000 om året, 2000 i veckan. Och fler massgravar lär hittas."
3 miljoner döda. Hemska siffror. Men det finns några små problem med Sakines krönika. Först, Saddam var president i 24 år (1979 - 2003), inte i mer än 30 år. Sakine räknar antagligen med Saddams period som vice president under Ahmed Hassan al-Bakr också. Sedan över till de tre miljonerna. Hon talar aldrig om vad hon bygger den siffran på. I en liknande krönika skriven av Stephen Cass från april 2003 nämns helt andra siffror. Han refererar till Human Rights Watch och The Documental Centre for Human Rights in Iraq. Siffran som nämns är 600 000 varav ca 500 000 dog i kriget mot Iran. Ett fruktansvärt krig som varade mellan 1980 och 1988 med ca 1,5 miljoner döda. Från 1982 stödde USA öppet Saddam's Irak och levererade mängder av vapen. USA var även direkt inblandat i strider med Iran. Även Tyskland, Frankrike och Soviet stödde Irak med vapen. Saudi Arabien och Kuwait lånade ut pengar. Efter kriget var Irak skyldigt Kuwait enorma 14 miljarder dollar, något som kan ha bidragit till Saddams beslut att invadera Kuwait 1990.
Tillbaka till de 600 000 döda som Human Rights Watch nämner. Det är fruktansvärda siffror även om ca 500 000 av dem var offer för kriget mot Iran. Men det är långt kvar till de 3 miljoner dödsoffer som Sakine nämner. Är hennes siffror säkrare än Human Rights Watch? Eller lät 3 miljoner "bättre" än 600 000? Detta trots att Saddams facit när det kommer till mänskliga rättigheter är katastrofala. Jag kan inte riktigt sluta fundera över varför det är så stor skillnad mellan Sakines siffror och Human Rights Watch. Vem har rätt? Jag har inte en aning!
Senaste Agenda på statliga TV 2 hade ett inslag om bostadsbyggande och segregation som var väldigt intressant. De var inne på att nya bostadsområden bör byggas som gamla stadskärnor, inte som miljonprogrammets sovstäder. Sovstäderna, långt i från varandra och från centralorterna, blir som små öar omslutna av osynliga murar; motorvägar, järnvägar och stora avstånd som tillsammans förstärker segregationen. Att de dessutom saknar arbetsplatser och naturliga mötesplatser förvärrar problemen ytterligare. Nya områden som byggs bör innehålla olika typer av lägenheter, allt från ettor till fyr- och femrummare. Kanske ännu större lägenheter. Dessutom ska det finnas arbetsplatser, kultur, kaféer, restauranger och affärer i områdena. Detta för att locka olika typer av människor till området. De bör heller inte isoleras av stora avstånd och dåliga kommunikationer. Man tycker att allt detta borde vara självklart. Till och med jag har nämnt det tidigare. Så frågan vi måste ställa oss är - varför görs inget för att ändra på detta? Marknadshyror eller statliga bidrag har inte lyckats lösa problemet. De fungerar bara som undanflykter. Vi vet vad som behövs! Det är bara att låsa in Stockholms klåfingriga politiker och "Skönhetsrådet". Sen anlitar vi några bra arkitekter och byggföretag. Jalla!
After watching Adam Curtis's fantastic BBC documentary The Power of Nightmares I've started to think a lot about what had been said. Could Paul Wolfowitz and the Neoconservatives and Ayman al-Zawahiri and the Islamists be on to something? Is the liberal democracy something chaotic and bad? Well, not necessarily. Trade unions, strikes, feminism, violent demonstrations, gay activism, rock'n'roll, riots and short skirts doesn't have to mean that the freedom of a liberal democracy is something bad. On the contrary. But that's the Neoconservative and the Islamist view apparently. And their favourite "solutions" to these "problems" are patriotism and religious moralism. And if that's not enough they have the Politics of Fear! The evil enemy that threatens to destroy our way of living! Soviet communism, American imperialism or Islamist terrorism - just choose your favourite fear. With these tools they can create a democracy that's mostly harmless and easy to control.
Well, now to my point... or, well, the thing I've been thinking about. What if there's another way to solve these "darker" sides of todays liberal democracy - the riots, the strikes, the violent demonstrations and... well, not the short skirts... Something other than patriotism, religion, fear or media sedatives. How do we keep the democracy vital and meeningful? It seems like freedom without basic equality leads to social unrest and civil disorder. Maybe because people don't like to be poor, hungry, powerless and constantly f*cked by a wealthy elite that protects its power and property violently. So what about basic economic and social equality? A society without huge social and economic inequalities will be a much more stable and happy society. Less riots, less strikes and less violent demonstrations. So it all comes down to three alternatives:
-A fake democracy based on religious fundamentalism, patriotism/nationalism and fear
-A fake democracy plagued by chaos, ruled by monopolies and oligopolies and protected by a violent police force
-A true democracy based on economic, political and social equality
Make your choice! Am I a f*ckin' hippie commie or what!!!????